Spectacular

Sitta här i rummet där allting började, flickrummet. Först gult, sen blått. Känna sig ensammast i världen. Känna att stigen aldrig varit rakare, aldrig tommare. Känna sig säker på livet. Erfaren. Imponerad. Förvirrad. Vilja spika men hänger löst. Spectacular.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0