enTREAskriver

Vi har släckt alla små eldar mellan oss. Vi, du?, jag? har satt P för spelet. Nu är det över. Definitivt. Ingen väg tillbaka, inget att gå tillbaka till, ingenting. Ingenting. Ingen ånger, ingen ångest, inga tårar, ingen saknad. Den där platsen är någon annans och vi hittade ut, vi måste älska några andra och inte älska det vi hade förut. Tack för en vinter som denna. Jag fortsätter på min alpstig, du gick bredvid mig en bit, såg till att jag inte ramlade av. Nu går jag vidare, uppåt, utan dig, utan skuld. Skönt. Som in i helvete skönt. Det är över och jag tar mig vidare. Vidare in i en annan famn, ut ur en annan famn, kanske in i nästa. Vill inte. Vill inte vara som alla andra. In , ut , in, ut, förlorad. Förolämpad, förnedrad och för det jag inte är. O jag drömmer om en framtid . Om och om igen Tusen och en natt. Det är maj nu. Snarta slut, över och tusen tårar ska åter falla. Falla för det jag hadft, det jag vill ha och det jag kommer få. Underbart.