enTREAskriver

We almost go trough it sometimes- You´re not the first you know. Don´t give up, You Will Make It.

FelFelFEL.


Jag hittar mig själv där jag lovat att inte vara. Hittar mig där igen. En enda kväll som inte skulle funnits, en enda kväll som gjorde att vi gick fån det till DET. Jag vill tillbaka till ruta ett. Där det startade. Jag vill spela om. Göra igen. Kittla mig i magen, svindla,svettas. Jag vill ha det ouppnåeliga.
En sekund. Det var bra. Jättebra. En kyss. Helvete.IgenIgenIgen.

Hälften+1, sen får vi se. Nu ser det ljust ut iallafall, livet, livet , livet. Jag vet vad jag vill, vart jag vill, hur jag vill och att jag vill. Det är allt. Gud är med, jag hänger med. 

Annars är livet som en alpstig, upp och ner, vackert men svindlande högt. På ena sidan djupa helvetet, på andra sidan den svåruppnåeliga höjden. Jag balanserar på mitten, blundar ibland, hoppas att jag inte trampar snett. Tittar oftast, tittar ner, låter det kittla i magen, tittar upp, bländas av ljuset som får mig att vända bort bicken. Ner i backen. Upp igen. Fram och tillbaka, oftare ner än upp fast jag vet att det är fel. Fel,fel,fel. Misslyckande.
Snubblar, faller och reses upp. Inter reser mig upp. Reses. Otacksamhet. Vänder orkar inte mer. Springer , orkar tusen mil till. Ser runt nästa sväng, drömmer, ser en ny stig, prövar. Outgrundligt. Hoppfullt. Upp och ner. Fram och tillbaka. Fast mark. Kittlar i magen. Vet. Förstår. Att Gud är God. Här är jag nu. Det är allt jag vet, ni vet, vi vet. Men han vet, Vet att jag orkar. Nu vet jag också . Puss